Kapitel 1 i min bok 'av hela mitt svarta hjärta'
För er som är intresserade och orkar läsa så lägger jag ut ett utdrag ifrån mitt första kapitel av min bok:
”Så... vad ville du prata med mig om?” frågade Carl med sin ryska brytning.
”Jag behöver en ny leverantör”
”Just det, jag hörde om London. Du lämnade inte en trevlig röra efter dig”
”Jag hade ett mindre återfall”
”Ett mindre återfall? Ett återfall är att börja med kokain igen efter att ha varit ren i månader, det du snackar om har inget ord än. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla en massaker utav en vampyr för?”
”Jag vet att jag klantade till mig, det gick överstyr”
”Ska jag vara ärlig vet jag inte om jag vill lämna över en ny leverantör till dig, så vitt jag vet kan han dyka upp i en lik säck nästa dag, precis som den förra”
”Jag kan kontrollera mig, bara jag får leveransen i tid”
Carl tog fram en cigarett ur sin jackfick och tände den med sin röda tändare medan cigaretten vippade i hans mungipa, han drog in röken ifrån cigaretten och blåste sedan åt röken åt sidan.
”Okej, men det kommer att kosta, dubbelt”
”Pengar är inget problem, är vi överrens?”
”Du får din leverans i morgonkväll, du vet mitt kontonummer”
Sedan reste sig Carl upp och gick därifrån, Samuel var på väg upp då en avdelning drogs åt sidan och en man tittade ut rakt på honom med två droppar blod som rann ur hans mun.
”Sammy, är det du?” sade mannen entusiastiskt.
”Hej Rob” svarade Samuel nonchalant.
”Vänta grabben, det var ju så länge sen”
Mannen ställde sig upp och stoppade Samuel ifrån att gå iväg.
”Hur har du haft det? Jag har inte sett dig på åratal”
”Jag har varit upptagen”
”Samma gamla Sam, fått nåt i kistan ikväll då”
”Jag har slutat, går på proper diet”
”Skojar du?! Säger du att du avstår ifrån alla underbara gående läckerbitar? Det är som att säga åt en människa att inte andas”
”Jag har inte...”
Samuel stannade upp mitt i meningen då han kände den söta doften av parfym, han visste vem den tillhörde, vem som var på väg emot honom. Hon kom ner för trappan, vackrare än någonsin. Huden sken i det dunkla ljuset, klänningen satt smickrande över hennes kropp, det ostyriga håret var lindat om hennes perfekt formade huvud, ögonen lyste som om hon inte varit lyckligare och det perfekta leendet uppenbarade sig för honom bredare än han kunde ha förutspått. Hon fick syn på honom, kände igen honom, och leendet minskade en aning men hon var koncentrerad ändå, ägnade sig åt Nina som gick bredvid henne. Alice försökte att inte stirra men det var näst intill omöjligt då synen av honom hade varit så otroligt fläckfri.
”Kände du hennes doft? Jag kan slå vad om att du skulle vilja smaka på hennes blod” sade Rob när Alice passerat dem.
Samuel spände blicken i Rob och ett brett leende sken upp i hans ansikte.
”Du känner det va? Du kan knappt hålla händerna borta ifrån en sådan fin sak, känner du dig inte frestad?”
”Nej” ljög Samuel.
Han kunde känna hur hans näve knöts ihop och hur hans mage kurrade, han kunde höra hennes hjärtslag som om han hade det inprogrammerat i sitt huvud. Han kände fortfarande doften utav henne även fast hon var långt bort ifrån honom inne i rummet.
”Nåja, om inte du vill ha henne, tar jag henne”
Rob tog ett steg framåt men stoppades av Samuel som stirrade på honom med mordiska ögon och gnisslande tänder.
”Tänkte väl det, men vad väntar du på då? Ta henne, för jag har inget emot ett natt käk”
Samuel visste att Rob inte skämtade, han skulle döda henne så fort Samuel släppte blicken ifrån henne. Han hade inga medkänslor för människor men han ville ändå inte att kvinnan skulle dö bara för att Rob fått syn på henne vid fel tillfälle på fel kväll. Det var lönlöst, han skulle bli tvungen att göra något drastiskt men kunde inte ställa till en scen just där. Skulle han bara få bort henne ifrån rummet skulle allt gå som smort.
”Okej”
”Okej, vadå?” undrade Rob.
”Jag tar henne, hon är min”
”Så ska det låta, se till att ta allt blod, inget får gå till spillo med den där”
Samuel nickade och vände sig om och tittade på henne, hon riktade blicken på honom men slog bort den nervöst. Samuel övervägde de ord han kunde säga för att få henne med sig därifrån och sade:
”Kan jag bjuda dig på en drink?”
Hans ögon var fästa på henne, fast beslutna till att inte släppa henne ur sikte.
”Jag...” försökte Alice formulera sig.
”... Tar gärna en drink” svarade Nina för henne. ”Gå nu, jag klarar mig själv”
”Säker?” undrade hon omtänksamt men nyfiken på mannen framför sig.
”Jodå, stick nu”
Alice log mot henne och följde sedan med Samuel upp för trappan, hon var nervös och hade hon inte bitit sig själv i läppen hade hon säkert hyperventilerat.
”Så vart kommer du ifrån?” undrade hon medan de gick.
Samuel stannade henne väl uppe på bottenvåningen med ena handen och Alice ryckte till. Inte för att han hade överraskat henne, utan för att hans hand var iskall.
”Kan jag prata med dig ostört?” frågade han allvarligt.
”... Visst” sade hon osäkert.
”Hämta din jacka”
”Okej”
Det var något underligt att han ville gå ut och prata med henne men Alice försökte att hålla humöret på topp och med den här killen kunde väl inget gå fel? Det kändes så i alla fall. De gick utanför klubben och Samuel ledde Alice tvärs över gatan och skymde hennes sikt till klubben med sin kropp.
”Vad vill du prata om?”
”Du måste ge dig av”
”Vad menar du?”
”Det är inte säkert, kommer du ihåg mannen jag talade med innan?”
”Ja, vad är det med honom?”
”Han är en mördare... och han vill mörda dig”
”Lägg av, du är ju inte riktigt klok” sa hon och försökte ta sig förbi honom och gå in till klubben igen.
Men han ställde sig i vägen och vägrade att släppa förbi henne.
”Snälla, du måste gå hem”
Alice tittade in i hans ljusa ögon, såg allvarligheten han utstrålade och drog efter mer luft åt lungorna.
”Jag måste in och hämta Nina”
”Nej, du kan inte gå in igen. Jag går in och säger åt din vän att du gick hem, snälla gå bara hem”
En orolig rynka syntes i Alices panna och hon försökte att hitta ord att yttra. Hon visste inte riktigt hur eller varför men på något sett trodde hon på honom, hon litade på honom.
”Okej, jag går hem...” sa hon och tog ett steg åt sidan med handen nere i sin handväska.
”Tack”
Alice tittade upp hastigt och nickade, hon skulle tacka honom och inte tvärtom. Men hon ville inte besvära honom mer så hon började gå nerför gatan med mobiltelefonen i handen på väg att ringa efter en taxi. Samuel tittade efter kvinnan, han visste ännu inte vad hon hette.
