thedarkmia

En bild ifrån det allra första avsnittet :)

Det känns som om jag såg första avsnittet utav Bleach igår, första blicken jag kastade mot huvudrollen var fylld med tvivel i undran på vad serien verkligen kunde bringa. Men nu, 248 avsnitt senare, går det bara inte att sluta titta på det. Jag har 18 avsnitt kvar tills jag hunnit ikapp dom nya sändningarna men bara 10 avsnitt kvar på datorn. Jag lägger all min kraft på att hitta dom kvarstående avsnitten men känner redan en stor sorg till att snart få vänta varje vecka på ett nytt avsnitt. Allt har gått så fort, i december förra året visade Bine mig serien och nu har jag kommit 13 säsonger framåt.


Några älskvärda karaktärer =)

I början hade jag svårt att inse vem som var den onda personen i en strid, det var inte i första hand som jag förstod att alla som slogs mot varandra verkligen var på samma sida men dom insåg inte det förrän efteråt. Det andra som störde mig så hiskeligt var hur mycket dom pratade, mitt i en strid stannade alla upp för att prata om deras attacker eller motståndare vilket retade gallfebern ur mig XD Men nu är jag van, inte ens Kiras snack om sin Wabisuke retar mig ;)


Ichigo i sin Hollow-form *big smile*

Mycket har varit bra, så pass bra att det är svårt att se på andra anime-serier. Jag finner mig själv med att jämföra Bleach med andra serier som inte alls ligger i samma kategori, inget kan slå Bleach, dock tycker jag att Vampire Knight ligger rätt nära pedistalen :P Jag skulle kunna prata hur mycket som helst om vad som varit bra och dåligt men jag tror att inlägget inte skulle räcka till ;) Men jag kan säga att jag ännu håller fast vid att Renji är min favorit, i början gillade jag inte riktigt hans hår för... det är annorlunda. Inte bara längden på det utan också hur det är format i hårfästet gjorde att jag tittade sned på honom, men ändå var det något som fångade mig. Håret var illrött, tatueringar sträckte sig över hela hans kropp, ett slugt leende fanns alltid på plats och den ständiga tvekan om att inte vara stark nog slog mig hårt. Han är badass, en kille som slåss men som innerst inne är lika mjuk som bomull, en ideal ingen kan leva upp till. Kul att man kan tycka om en animerad karaktär på pass mycket, han existerar inte ens som skådespelare i verkligheten! XD


Min Renji ^.^

Mycket har man bevittnat, från den sake-drickande Kyouraku's roande scene med bladkastningen i säsong 2 till Yumichika's skrattretande Fug-pug-ugly utfall i säsong 12. För att inte tala om alla dessa namn som getts till karaktärer och deras så kallade släkte, shinigami, baunto, arrancar, espada, hollow, gillian, menos, zanpaukou och mycket mera. Japanskan har satt sig i huvudet på mig och ibland mumlar jag några japanska ord för mig själv, man snappar trots allt upp några hit och dit efter 13 säsonger ;) Inget slår Bleach, skaparen kan ge sig en rejäl klapp på axeln för vad han skapat kommer alltid att leva vidare i alla tänkvärda media-former :)