Allmänna tankar
Jag kanske framstår som en väldigt bekymmerslös person, jag brukar nästan aldrig agera förrän jag verkligen måste. Jag skulle nog kalla det lathet dock :P Men jag börjar att inse vissa grejer, jag är verkligen inte som alla andra. Jag har aldrig vågat göra något, aldrig klivigt ur min säkra lilla bubbla och gjort något galet. Jag gillar inte alkohol, gillar inte fester och gillar inte att träffa nya och okända personer. Det finns en lång och oändlig lista på saker jag inte gillar, därför gör jag inte något åt det. Jag tänker mig fram flera år och tror att jag då ska ha skaffat ett jobb och nya vänner, lever ut livet, men just nu ser jag inte det framför mig. Är det möjligt för någon så osocial och inåtvänd som jag att börja leva ett mer utåtriktat och glatt liv?
Och ska jag någonsin skaffa mig en pojkvän? Det kanske inte är den mest viktigaste frågan haha XD Men att vara 19 år och aldrig upplevt kärlek suger, det suger rejält! Jag vill så gärna ha någon jag kan kalla för min, någon man kan dela samma känslor och åsikter med. Men så kommer vi tillbaka till det hela med att vara osocial igen, hur ska jag hitta någon om jag inte gör något? Sen är det min självkänsla som oftast är nere på noll, det finns dom alldagliga dagarna då jag är obekväm med mig själv och andra då jag hatar mig själv så då blir det svårt att kasta sig ut i singel-sjön...
Vad fan ska jag göra med mitt liv? Folk frågar en vad man vill jobba som, vad man ska göra? Om man ska plugga vidare eller klämra sig fast vid ett jobb. Men jag vet inte, jag vägrar att ta ett förortsjobb med taskiga förmåner och jobbiga medarbetare, jag vill få ut något mera. Man tvingas väl att lämna den lilla ön men gud vad livet skrämmer mig bortom ön, för vissa betyder det frihet att lämna allt det här bakom sig men jag ser det som ett tryggt hem. Ett kaotiskt och något irriterande hem men ändå ett hem. Så vad ska jag jobba som? Mina betyg suger, vart dom än ligger, och att göra någon form utav intagningsprov ger mig kalla kårar. Tänk ifall jag skulle gå en skrivar-linje, sen då? Jag gillar att skriva men det är på mina villkor, det gick verkligen inte bra i Engelska C i skolan då jag skulle skriva om något på hur många sidor som helst. Här har du: "skriv 20 sidor om den här texten fast med egna ord", det pallar jag inte! Jag måste få skriva fritt, hitta på och vara kreativ :/ Men vem vet, jag kanske gör det ändå. Vad har jag för andra alternativ? Att börja jobba hos min pappa? Han skulle bli galen, det är han redan så nej tack...
Jag har skrivit klart min bok ^.^ Det är lite tröst nu i alla dystra tankar, 205 sidor blev den men ska ännu läsas igenom för att sedan rättas, skrivas om och ändras lite till. Men det får bli när jag inte har något att göra, jag som bara har tid på mina händer haha! Nej jag måste plugga till körkortet, suck måste verkligen ta tag i det, så att jag inte framstår som en helidiot och släktens svartaste får. Så känns det verkligen, som om ingen tror på mig eller tycker att jag agerat rätt i livet. Ursäkta min melodramatik men det är en sådan dag. Mina föräldrar bråkar non-stop och jag har varit utan min bästa vän i flera dagar (patetisk jag är va?) och det finns en allmänt dyster atmosfär här hemma. Dessutom klliar min tatuering som AS! *gnäll!* XD
Som Chris Rock sade: "You white folks are always so depressed, I don't see what you got to be depressed about. Hey, you're white, smile!"
Godnatt eller nåt ditåt ;)
Och ska jag någonsin skaffa mig en pojkvän? Det kanske inte är den mest viktigaste frågan haha XD Men att vara 19 år och aldrig upplevt kärlek suger, det suger rejält! Jag vill så gärna ha någon jag kan kalla för min, någon man kan dela samma känslor och åsikter med. Men så kommer vi tillbaka till det hela med att vara osocial igen, hur ska jag hitta någon om jag inte gör något? Sen är det min självkänsla som oftast är nere på noll, det finns dom alldagliga dagarna då jag är obekväm med mig själv och andra då jag hatar mig själv så då blir det svårt att kasta sig ut i singel-sjön...
Vad fan ska jag göra med mitt liv? Folk frågar en vad man vill jobba som, vad man ska göra? Om man ska plugga vidare eller klämra sig fast vid ett jobb. Men jag vet inte, jag vägrar att ta ett förortsjobb med taskiga förmåner och jobbiga medarbetare, jag vill få ut något mera. Man tvingas väl att lämna den lilla ön men gud vad livet skrämmer mig bortom ön, för vissa betyder det frihet att lämna allt det här bakom sig men jag ser det som ett tryggt hem. Ett kaotiskt och något irriterande hem men ändå ett hem. Så vad ska jag jobba som? Mina betyg suger, vart dom än ligger, och att göra någon form utav intagningsprov ger mig kalla kårar. Tänk ifall jag skulle gå en skrivar-linje, sen då? Jag gillar att skriva men det är på mina villkor, det gick verkligen inte bra i Engelska C i skolan då jag skulle skriva om något på hur många sidor som helst. Här har du: "skriv 20 sidor om den här texten fast med egna ord", det pallar jag inte! Jag måste få skriva fritt, hitta på och vara kreativ :/ Men vem vet, jag kanske gör det ändå. Vad har jag för andra alternativ? Att börja jobba hos min pappa? Han skulle bli galen, det är han redan så nej tack...
Jag har skrivit klart min bok ^.^ Det är lite tröst nu i alla dystra tankar, 205 sidor blev den men ska ännu läsas igenom för att sedan rättas, skrivas om och ändras lite till. Men det får bli när jag inte har något att göra, jag som bara har tid på mina händer haha! Nej jag måste plugga till körkortet, suck måste verkligen ta tag i det, så att jag inte framstår som en helidiot och släktens svartaste får. Så känns det verkligen, som om ingen tror på mig eller tycker att jag agerat rätt i livet. Ursäkta min melodramatik men det är en sådan dag. Mina föräldrar bråkar non-stop och jag har varit utan min bästa vän i flera dagar (patetisk jag är va?) och det finns en allmänt dyster atmosfär här hemma. Dessutom klliar min tatuering som AS! *gnäll!* XD
Som Chris Rock sade: "You white folks are always so depressed, I don't see what you got to be depressed about. Hey, you're white, smile!"
Godnatt eller nåt ditåt ;)
Kommentarer
Trackback
